Användningsområde : Mångsidig bruks-, vall- och tjänstehund

NKU-klassifikation Grupp D

FCI-klassifikation Grupp 1 Bruks-, vall- och tjänstehund

Sektion I Schäferhundar med arbetsprov

Standarden reviderades och fastställdes av världsförbundet för Tyska Schäferhund klubbar vid möte den 30 augusti 1976. Standarden omarbetades vid SV fullmäktige och styrelsebeslut den 23-24 mars 1991.

Den tyska Schäferhundklubben, vars planerade avel startade efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa och avla fram en hund, i högst grad lämplig för bruksändamål. Med detta som mål framställdes standarden för tysk schäfer, avseende såväl fysisk byggnad som temperament och karaktärsegenskaper.

Helhetsintryck
Den tyska schäfern är en medelstor hund. Den skall vara något långsträckt, stark och muskulös. Extremiteterna skall vara torra och ben stommen stark.

Viktiga måttförhållanden
Mankhöjden för hanhund 60-65 cm
Mankhöjden för tik 55-60 cm
Kroppslängden överstiger mankhöjden med ca 10-17%.

Uppförande och karaktär
En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.

Huvud
Huvudet skall vara kilformigt och i proportion till kroppen (huvudets längd skall vara ca 40% av mankhöjden), varken för brett eller för spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall endast vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra.

Proportionen skalle - nosparti 1:1. Skallens bredd motsvarar ungefär dess längd. Skallen löper (sedd uppifrån) från öronen likformigt avsmalnande mot nosen, längs ett sluttande men inte utpräglat stop och övergår i det kilformiga nospartiet. Över- och underkäke skall vara kraftigt utvecklade.

Nos
Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt. Nostryffeln måste vara svart.

Läppar
Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade.

Ögon
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. De får inte vara utåtstående. Ögonens färg skall vara så mörka som möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.

Öron
Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående och liksidigt burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med öronmusslan riktad framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila är inte fel.

Bett
Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln). Den tyska schäfern har saxbett, d v s överkäkens framtänder skär saxartat över underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad. Käkarna skall vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna.

Hals
Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn eller hakpåse. Halsen bärs i ca 45o vinkel till kroppen.

Bröst
Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.

Rygg
Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken, den obetydligt sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan synligt avbrott. Ryggen är fast, kraftig och muskulös. Länden skall vara bred, välutvecklad och muskulös. Korset skall vara långt och lätt sluttande ca 23% och omärkligt övergå i svansansättningen.

Svans
Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till mitten av mellanfoten. Svansens hår är något längre på undersidan och svansen bärs i en mjuk utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser den svansen men den får inte lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna.

Framben
Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka, och sedda framifrån absolut parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa och medelst kraftiga muskler vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln är 90o, men når i regel upp till 110o. Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara vare sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av under- armens, och vinkeln till underarmen skall vara 20-22o. Fel vinkel, d v s en alltför vinklad mellanhand eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten.

Framtassar
Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor. Klorna skall vara kraftiga, välvda och likaså mörka.

Bakben
Bakbenen skall vara lätt bakåtställda, och sedda bakifrån vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel på ca 120o. Låren skall vara kraftiga och muskulösa. Hasen är fast och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.

Baktassar
Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna skall vara hårda och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka.

Rörelser
Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras.

Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad och vinkling är korrekta blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt, ändamålsenligt intryck. Vid jämnt och lugnt trav bäres huvudet framsträckt och svansen något lyft, varvid en oavbruten mjuk obruten rygglinjen från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder.

Hud
Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.

Päls
Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår och underull. Täckhåret bör helst vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt. Håret skall var kort på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och tår. Det skall vara något längre och tätare på halsen. Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och lårens baksida är rikligt hårbeklädda.

Färg
Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. Obetydliga små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus eller stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga tecken på bröst och benens insidor, ljusa klor och röd svansspets skall bedömas som pigmentbrist. Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.

Storlek/Vikt
Mankhöjd: Hane 60-65 cm Tik 55-60 :
Vikt: Hane 30-40 Kg Tik 22-32

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Svåra fel
Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna:
Felaktiga öron:
För lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron.
Betydande pigmentbrist.
Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet).
Tandfel:
(alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel)